Det är med ett väldigt tungt hjärta jag skriver detta inlägg.
Igår morse så somnade Stampe in för sista gången och finns inte mer hos mig.
Det gör så ont inom mig just nu och smärtan blir endast värre. Jag vill inte.
Jag väntar på att få vakna ur denna mardröm men jag vaknar inte.
Min bästa vän är borta och jag har aldrig kännt mig så ensam i hela mitt liv.
Mitt i allt så åkte pappa till akuten imorse med smärtor i bröstet.
Han är kvar men mår bra men det tog hårt då jag redan var utmattad.
Saken blev inte bättre av att jag gick ut till köket för att få tröst utav Stampe som ej var där.
Jag vet inte hur jag ska bete mig. Det gör för ont i mitt hjärta för att tänka.
Allt jag gör är att sova och gråta. Jag kan inte göra annat än det.
Jag vägrar att släppa taget. Jag kan inte släppa taget om min lilla älskling.
It is with a very broken heart I am writing this post.
Yesterday morning Stampe passed away and is no longer with me.
It hurts so much inside of me and the pain is only getting worse.
I am still waiting to wake up from this nightmare but I am not waking up.
My best friend is gone and I have never felt so alone in my whole life.
In the middle of it all my dad went to the ER this morning with chest pains.
He's still in the hospital but is feeling much better but it took a lot since I was already exhausted.
It got worse when I went to get comfort from Stampe who wasn't there.
I don't know how to act. It hurts to much to think.
All I do is sleep and cry. It's all I can do right now.
I refuse to let go. I can not let go of my precious baby.
It hurts so much it's hard to breathe...
