onsdag 3 december 2008

Mitt Liv.

Stampe och Jag.

Stampe hämtades och kom hem till oss (:
Då var han 13 veckor och vääääldigt liten jämfört mot nu.
Bilden är tagen samma dag som han kom hit så är allra första bilden.
Jag kommer ihåg när vi hämtade honom och hur jag brast ut
"Men gud, det är ju en mini kopia av Stampe ifrån Bambi!!"
Det fastnade så Stampe fick bli hans namn även om det inte var mycket fantasi.
Ifrån dag ett har det varit jag som gäller med det mesta.
Han valde mig att bli hans mamma och jag tog rollen med glädje xD

Jag spenderar mer tid med kaninen än jag gör med någon annan i mitt liv,
men det kan ju också vara för att när jag är hemma själv så får han springa
hur han vill, då vägrar han lämna mig så det är ju lugnt.
Jag får inte ens gå på toa ifred .___. HAHA.
Stänger jag ut honom så ligger han fint och väntar vid dörren xD
Är föräldrarna hemma så bor jag praktiskt taget i köket med honom,
där vi busar, myser och bara umgås med massor kärlek omrking oss.
Dock så har han sens han blev könsmogen, halv attackera andra om
dom kommer mot oss...Han varnar dom att han biter om det blir för nära.
Så han passar mig konstant när jag sitter där ute med honom, not good...
Men vi håller på träna bort det och det börjar ge med sig xD

Jag älskar honom så mycket att jag nästan kan gråta av glädje
när jag tänker på exakt hur mycket han är en del av mig nu.
Jag tror inte min familj och vänner riktigt förstår hur viktig han är,
hur han praktiskt taget räddade mig ifrån min undergång.
Varje gång jag ser honom kommer ett leende på mina läppar och
jag vill bara ta upp honom och pussa på honom i all evighet.
När jag sover borta letar han efter mig, han saknar mig och blir så glad
när jag kommer hem igen även om det bara är en natt.
Jag är likadan, jag saknar honom varje sekund när jag inte är hemma
eftesom jag är van att ha honom vid min sida nästan hela tiden.
Han har blivit mitt liv, mitt allt och mitt hjärta.
Och det är helt okej för min del för han gör mig så otroligt lycklig.
Känns som vi var gjorda för varandra på något konstigt sätt.
På ett kärleksfullt men inte kinky sätt allstå, så inga ful ideer nu LOL.
Skulle han dö nu eller om vi måste göra oss av med honom.
Ja...jag börjar nästan gråta bara av tanken på det.
Jag skulle gråta hejdlöst sen skulle jag ärligt talat dö.

Tack för att du finns, min älskade lilla skitunge.


Share/Save/Bookmark

1 kommentar:

Nightfall sa...

sv: Jaså jag såg ingen vit :D