onsdag 10 mars 2010

Mitt Rop På Hjälp

Ville bara hojta och säga att jag lever, vad det nu betyder...
Thanks For Dinner

Jag mår inte alls bra just nu. Även om det inte har märkts så mycket när man varit omrking mig så har det pågått en längre tid (halva mitt liv). Men jag pallar inte att hålla den där jävla fasaden uppe längre, det tar kål på mig. Så efter en händelserik timme hos min pyskolog så bestämde hon att jag ska komma dit oftare, en gång i veckan minst. Det är väl bra, att hon hörde mitt rop på hjälp så jag har inget emot det. Tvärtom.

Skolan håller på att skita sig, jag har missat mycket i minst en av kurserna och jag vet ärligt talat inte om jag kan komma ikapp igen. Det gnager i mig men det går som det går. Sen vad alla andra tycker och tänker, det bryr jag mig faktiskt inte om.

Jag skriver inte det här för att få uppmärksamhet eller för att ni som läser ska tycka synd om mig. Jag skriver detta för det är nu det gäller. Gör jag inget mot detta och hittar ett sätt då kommer jag ärligt talat att dö och jag vill inte dö. Jag är "bara" utmattad och har slut på hopp.

Och för er som har ringt och ringt osv. Nu vet ni varför jag inte har svarat eller hört av mig.


I'm having a difficult time right now. Everything is falling apart and I will die if I don't do something about it, I don't want to die so I will do something about it. Well, I am already.



Share/Save/Bookmark

2 kommentarer:

Jens sa...

Det är ju inte alls bra. :(

Bra du får komma iväg oftare och få hjälp iaf.

Om du vill få något som kanske kan få bort tankarna lite så funderar jag att hälsa på Alice i helgen om du är sugen på att följa med? :)

Elenor sa...

Måste bara säga, på tal om ngt som inte har med saken att göra.. Jag vill jättegärna ha den andra bilden (av de här 2) i stor upplösning, jag vill rita av dig. Det är skitsnyggt när du sätter upp håret sådär, hoppas du vet det ;) puss <3