Okej. Under tiden jag hade en kontaktmail uppe,
så fick jag många frågor omkring depression.
Så jag tänkte att jag ska ta och svara på dom vanligaste
som ramlade in, kanske lägga upp kontaktmail igen...
Here we go.
Hur vet man om det är en tonårs fas eller något mer?
Det vet man inte, finns inte så stora tecken på vad som är vad när man är i tonåren.
Jag fick reda på det av en läkare faktiskt, att för min del var det mina hjärnvågor som inte är som andras. Men ärligt talat så är "tonårs fas" mera troligt dessa dagar när det gäller deppration.
Jag skär mig men vill sluta, hur gör jag?
Först och främst, första steget är redan taget !! För att sluta skära sig, måste man vilja det själv !
Jag självskadade mig länge innan jag tog tag i det och slutade, hade under tiden psykologkontakt.
Det bästa är att ha psykologkontakt under tiden, för dom hjälper en att lära sig bearbeta saker och ting på annat sätt än vad man gör. Får en att se annorlunda på saker.
Men är det så att du absolut inte vill gå i terapi, vilket är vanligt, så är mina tips till dig...
Ge dig fan på det, var envis och ge inte upp !! Skär du dig igen under tiden du försöker, då är det så och det är bara att börja om. Hitta något annat att göra, någon hobby osv, istället för att skära dig så du på så sätt får tankarna på annat.
Det är svårt och kommer att ta tid men till slut så går det. Det är som ett beroende.
Du har gått på medecin. Hur gjorde du för att få det?
När jag var 16 år så hade jag provat en massa psykologer och trix för att må bättre, vilket inte funkade. Så jag sa i princip "Jag måste få mer hjälp annars kommer jag att dö." till mina föräldrar, för det var så det var under den tiden. Så vi tog läkar kontakt på vårdcentral och jag satte mig och pratade. Dom gjorde en utredning och sen fick jag min medecin, en som "fixar till" hjärnvågorna. Ja, dom två första veckorna var jobbiga då hjärnan ställde om sig MEN efter så började det sakta funka. Det hjälper inte alltid helt men det gör saker mycket lättare, svackorna blir inte lika djupa och dom kommer inte lika ofta. Det är absolut inget fel med att äta medecin emot detta, du ska självklart inte skämmas om du gör/kommer det.
Funkar verkligen terapi?
Svår fråga. Man måste hitta en bra psykolog som man trivs med för att det ska funka. Jag gick igenom en massa innan jag hittade rätt person. Sen beror det självklart på varför man är deprimerad, hur deprimerad man är osv. Det skadar aldrig att försöka. Ibland kan det till och med räcka med en kurator istället för psykolog.
Jag vill inte leva längre men är rädd för att dö, vad gör jag?
Smärtsam fråga att få *kramar personerna*
När jag hade det som värst, när jag var självmordsbenägen (har gjort självmordsförsök) så bestämde jag mig för att om jag inte kunde leva för mig själv, då lever jag för mina nära och kära.
Jag kunde tänka mig på den tiden hur det skulle vara för dom att få nyheten om min död, hur smärtsamt det skulle vara...Idag vet jag även av egen efarenhet hur det är att få nyheten att någon har dött genom att begått självmord, det är INTE kul !!
Så lev för dom du älskar om du inte kan leva för dig själv, tänk på dom. Självmord är själviskt enligt min åsikt.
Jag har ångest och panik attacker. Vad gör jag för att stoppa dom?
Okej, många svar finns på denna fråga. Vad orsakar dom? När kommer dom för det mesta?
Jag menar, som mina kommer när jag gråter hejdlöst eller när jag tappar kontrollen totalt över mina känslor, det blir för mycket känslor på samma gång och jag får panik, därefter kommer hyperventilationen osv...För det mesta har jag någon där som lugnar ner mig, säger till mig på skarpen att andas. Men när jag är själv hamnar jag för det mesta i fosterställning och skakar av det. Det jag gör då är att blunda, ta djupa andetag och tänker på något som gör mig glad, lugn eller ibland till och med arg.
så fick jag många frågor omkring depression.
Så jag tänkte att jag ska ta och svara på dom vanligaste
som ramlade in, kanske lägga upp kontaktmail igen...
Here we go.
Hur vet man om det är en tonårs fas eller något mer?
Det vet man inte, finns inte så stora tecken på vad som är vad när man är i tonåren.
Jag fick reda på det av en läkare faktiskt, att för min del var det mina hjärnvågor som inte är som andras. Men ärligt talat så är "tonårs fas" mera troligt dessa dagar när det gäller deppration.
Jag skär mig men vill sluta, hur gör jag?
Först och främst, första steget är redan taget !! För att sluta skära sig, måste man vilja det själv !
Jag självskadade mig länge innan jag tog tag i det och slutade, hade under tiden psykologkontakt.
Det bästa är att ha psykologkontakt under tiden, för dom hjälper en att lära sig bearbeta saker och ting på annat sätt än vad man gör. Får en att se annorlunda på saker.
Men är det så att du absolut inte vill gå i terapi, vilket är vanligt, så är mina tips till dig...
Ge dig fan på det, var envis och ge inte upp !! Skär du dig igen under tiden du försöker, då är det så och det är bara att börja om. Hitta något annat att göra, någon hobby osv, istället för att skära dig så du på så sätt får tankarna på annat.
Det är svårt och kommer att ta tid men till slut så går det. Det är som ett beroende.
Du har gått på medecin. Hur gjorde du för att få det?
När jag var 16 år så hade jag provat en massa psykologer och trix för att må bättre, vilket inte funkade. Så jag sa i princip "Jag måste få mer hjälp annars kommer jag att dö." till mina föräldrar, för det var så det var under den tiden. Så vi tog läkar kontakt på vårdcentral och jag satte mig och pratade. Dom gjorde en utredning och sen fick jag min medecin, en som "fixar till" hjärnvågorna. Ja, dom två första veckorna var jobbiga då hjärnan ställde om sig MEN efter så började det sakta funka. Det hjälper inte alltid helt men det gör saker mycket lättare, svackorna blir inte lika djupa och dom kommer inte lika ofta. Det är absolut inget fel med att äta medecin emot detta, du ska självklart inte skämmas om du gör/kommer det.
Funkar verkligen terapi?
Svår fråga. Man måste hitta en bra psykolog som man trivs med för att det ska funka. Jag gick igenom en massa innan jag hittade rätt person. Sen beror det självklart på varför man är deprimerad, hur deprimerad man är osv. Det skadar aldrig att försöka. Ibland kan det till och med räcka med en kurator istället för psykolog.
Jag vill inte leva längre men är rädd för att dö, vad gör jag?
Smärtsam fråga att få *kramar personerna*
När jag hade det som värst, när jag var självmordsbenägen (har gjort självmordsförsök) så bestämde jag mig för att om jag inte kunde leva för mig själv, då lever jag för mina nära och kära.
Jag kunde tänka mig på den tiden hur det skulle vara för dom att få nyheten om min död, hur smärtsamt det skulle vara...Idag vet jag även av egen efarenhet hur det är att få nyheten att någon har dött genom att begått självmord, det är INTE kul !!
Så lev för dom du älskar om du inte kan leva för dig själv, tänk på dom. Självmord är själviskt enligt min åsikt.
Jag har ångest och panik attacker. Vad gör jag för att stoppa dom?
Okej, många svar finns på denna fråga. Vad orsakar dom? När kommer dom för det mesta?
Jag menar, som mina kommer när jag gråter hejdlöst eller när jag tappar kontrollen totalt över mina känslor, det blir för mycket känslor på samma gång och jag får panik, därefter kommer hyperventilationen osv...För det mesta har jag någon där som lugnar ner mig, säger till mig på skarpen att andas. Men när jag är själv hamnar jag för det mesta i fosterställning och skakar av det. Det jag gör då är att blunda, ta djupa andetag och tänker på något som gör mig glad, lugn eller ibland till och med arg.
Hoppas svaren inte var allt för krångliga, lol.
Yttligare frågor eller funderingar ?
Skicka ett mail till PoisonKitten@hotmail.com
Yttligare frågor eller funderingar ?
Skicka ett mail till PoisonKitten@hotmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar