Ångest.

Jag har sån jävla ångest inför imorgon,
jag måste skriva av mig innan det bryter ut helt ._.

Visst, det ska bli kul att träffa Nordin släktingar osv.
Men allt kommer att rasa när den första frågan;
"Jaha, vad gör du nu då?"
Jag hatar att få den frågan just nu, jag hatar det så starkt.
För jag får panik och är nära på att bryta ihop sekunded efter.
Jag vill bara säga;
"Jag är värdelös och äcklig så jag gör ingenting."
Istället säger jag något som;
"Jag söker jobb just nu, det fixar sig nog snart."
Med en jätte positiv ton och ett leende på läpparna,
när allt jag vill är bara att gråta gärnet eller skrika rakt ut.

Och den frågan kommer alltid förr eller senare,
inte bara ifrån en heller utan ifrån fler.
Det känns inte värt det just nu, att ta den där skiten.
Jag orkar inte höra folks små tal just nu om livet.
Varför skulle jag säga att jag följer med för ?
Jag vill inte. Jag vill vara hemma och gömma mig !!
Det handlar inte om att låta "skiten" ta över det imorn.
Utan det handlar om att hålla mig uppe tillräckligt så jag
inte får gråtattacker varenda jäkla tag, att inte bli utmattad.
Frågan är hur i helvete bryter jag det för föräldrarna ?
Men samtidigt är jag faktiskt 21 och gör hur fan jag vill !!
Däremot vet jag inte om jag orkar deras tjurigheter över det,
för det finns inte en chans att dom kommer att fatta.

Vi kan ju hoppas på att jag blir nedslagen imorn tidigt nere på stan,
blir sjukhussäng men slipper den där pärsen...

Ångest.