Ignorera.

Ni kan total ignorera det här inlägget.
Det är bara jag som skriver av mig rejält.
Jag har funderat över en sak sedan mitt

möte med psykologen igår...
Borde man vara orolig när ens psykolog är väldigt orolig ?

Jag vet att jag tänker för mycket, jag är en grubblare.
Men jag kan inte sluta fundera över det och det har
gjort hela den här dagen dålig.
Jag har knappt orkat gå väldigt korta sträckor idag.
Jag har haft begär efter dåliga saker som jag ska hålla mig undan.

Ja, jag har äntligen fått hjälp och det är bra.
Ja, det kommer bli bättre efter ett bra tag igen.
Jag vet allt det här redan, sluta säg det för fan.
Men betyder det att jag ska nöja mig med det liv jag har ?
Att jag bara ska acceptera att jag åkte på att ha den här sjukdomen ?
Vad i helvete har jag gjort för att förtjäna det här ?!
Valde jag att få depression i mitt system ?!
Har jag valt att gråta mig tills jag somnar av utmatting
för att sen vakna en halvtimme senare ?

Jag hatar det. Jag hatar allt.
Jag hatar det så starkt att jag inte vill ha barn.
För jag är rädd att dom ska ärva det av mig.

Jag är trött på alla som säger att det kommer bli bättre.
För det kommer bli bättre men aldrig bra.
Och vad är vitsen när man inte ens får hälften?
När man bara får kanske 10 %.

Ignorera.