Imorn blir det Psyk.

Imorgon ska jag ringa och boka tid hos en psykolog.
För jag pallar inte fixa med det själv längre.
Det är för mycket

Jag var på väg för ett tag sen att ringa och fixa med det här.
Men jag gjorde det aldrig.
Jag sköt på det hela tiden för jag vill inte höra ifrån dom
att det faktiskt är tillbaka och är så där illa igen.
För när jag gör det, då är det verklighet.

Men för att det ska bli bättre igen, som jag vet att det kan,
så måste jag se jäveln i vitögat och möta min rädsla.

Så imorn ringer jag.
Rådfrågar mamma om vart jag ska ringa för att hamna rätt.

Varför säger jag psykolog istället för kurator?
För kuratorer biter inte på mig.
Och jag har min stora del av efarenhet för att veta det.
Dom brukar ge upp ganska fort ändå så.
Nej, psykologer är vad jag behöver.
Hardcore terapi är bra när man väl "vänjer" sig vid det.


Sätter dom mig i kö och jag får vänta över ett år, som sist
då kommer jag bli flyförbannad och sparka på dom.
Då går det fortare
Eller så vänder jag mig till mamma som är expert på att
skynda på såna här saker så det inte blir väntan.


Here we go again.
Come and join the train to Hell.

Imorn blir det Psyk.