torsdag 24 september 2009
It goes kaboom kaboom
Det blev att åka hem efter Svenska A.
Jag trodde jag skulle dö på bussen, seriously.
Just nu är det lugnare dock vilket är skönt.
Jag kan hantera det där obehagliga som finns hela tiden
för jag är van vid det på något sätt. Är bara när det kommer
i stunder då det blir värre. Är bara att sätta sig ner annars
tuppar jag bokstavligt talat av. Usch, fy & blä säger jag.
Ska prata med mamma ikväll och imorn blir det att ringa
läkare efter skolan. Hoppas på få en tid väldigt snart så det blir gjort.
Mamma lär inte bli glad att jag dolt det i nästan 2 månader dock...
Och jag hoppas hon och pappa inte blir för oroliga. Gillar inte sånt.
Då både min syster och pappa, plus andra på pappas sida, har hjärt-problem
så är det nog bäst att kolla upp. Även om det inte är något speciellt.
Jag bad om att få känna. Få känna vad som helst så länge det var något.
Men jag menade då inte på det här sättet haha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du ska se det går bra att prata mammsen, bra du får det där uppkollat verkar behövas.
Sry för jag fick avbryta så fort när vi prata i tele, Carlos var på möte med massa folk för systemet vi jobbar med och alla följde med han in i rummet. :)
Vi hörs senare och hoppas allt går bra idag, luv u! <333
Hoppas det går bra! Bra att du bokat tid i alla fall.
Lycka till, jag ska tänka på dig!
(och det kanske inte känns så viktigt just nu men det är ett fantastiskt foto)
Skicka en kommentar