Min syster ska göra samma sak så det känns bra att ha någon man kan hålla hårt i handen under tiden av denna läskiga och obehagliga resa. Jag grät hela dagen igår för jag hade sån ångest för idag. Jag har haft 3 panikattacker sedan jag vaknade idag och har fortfarande tryck över bröstet.
Känner just nu för att skita i det. Jag är inte redo än, det är för tidigt än så länge.
Men samtidigt så känns det som att det är lika bra att ta det nu då man också har syster med sig som kan hjälpa en, som man sen kan hjälpa tillbaka osv.
Det känns bara som att jag har inget att komma med. Jag har ingen utbildning. Ingen arbetsfarenhet. På topp av allt det så är jag inte "frisk" så jag pallar inte ett så kallat vanligt arbete vilket suger hårt.
Bara att prata om det med dom är ju blä.
Men jag ska dricka mitt kaffe. Duscha. Klä på mig och sminka mig lite. Sen kör vi.
It's to much to translate. But I'm starting a new journey today along with my sister.
I'm scared but it'll be okay, hopefully.
1 kommentar:
Hoppas det går bra på arbetsförmedlingen och lycka till stumpan. <3333
Skicka en kommentar