Okej, jag kan ärligt säga att det mesta av mitt förflutna inte är av det bästa. Det är fullt av död, hjärtesorg, dåliga beslut och depration...Men låt oss ta det ifrån början, shall we?Jag föddes år 1987, fredagen den 13:de november i Nyköping och är fortfarande bosatt i Nyköping, lever i en 120 kvm's lägenhet med mina föräldrar. Har även en 5 år äldre syster som bor med sin sambo i Oppeby, så inte så långt ifrån mig. Jag fick namnet Linda men fick snart nya namn, Layla och Kitten är det som har fastnat. Fick smeknamnet Layla på en fest för ca 5 år sen och de flesta kallar mig det runt om i världen, Kitten fick jag för ca 3 år sen och det har fastnat rejält bland mina IRL vänner. Så ni har tre namn att välja mellan, hehe.
Jag gick lekis-sjätte klass på Brandkärrs skolan och sedan Långberg under högstadie, som inte var den trevligaste tiden i mitt liv. Jag började känna av min depration när jag fortfarande var mellan stadie elev, pratade men en av mina närmaste vänner om det mycket. Nämligen skolsystern, hon var en väldigt nära vän även fast hon var mycket mycket äldre och vuxen. Hon gick bort när jag gick i 7:an och några månader senare så berättade jag äntligen för mamma hur jag verkligen mådde.
Jag vill inte gå in för mycket på det, men som ni läste i början så ja...Död och hjärtesorg är en stor del av mitt liv än idag, tyvärr. Men jag kämpar vidare och ger aldrig upp.
Jag har alltid varit en hyper och allmänt udda person hela mitt liv, alltid vart galen i djur och sett mina närmaste vänner som en andra familj, jag skulle aldrig överleva utan dom.
På grund av deprationen under högstadiet så blev mina betyg väldigt kassa, så jag fick gå ett år på Röda Villan. Ett program här inom IV linjen där jag lyckades få upp mina betyg. Efter att ha pluggat där så var jag sjukskriven ett bra tag, först på grund av deprationen och efter det på grund av hälso problem som jag tänkte ta nu...Mitt imunförsvar har alltid varit helt åt skogen och jag har alltid varit smal. För ungefär 3 år sedan fick jag reda på varför, min ämnesomsättning är väldigt hög.
Det började med att jag rasade i vikt (och då menar jag rasade, kom ner till 36 kg) och jag såg ut som ett vandrande skellett så vi tog läkarkontakt. Dom tog en massa obehagliga prover och märkte att min ämnesomsättning vad alldeles för hög. Jag minns hur dom berättade för mig att om det inte bättrades så skulle jag...dö. Usch, jag minns paniken som kom fram direkt. Jag hade inte ens fyllt 18 och satt där inne och fick höra att jag var praktiskt taget döende.
Jag fick en dietiest, började äta annorlunda...hela tiden med andra ord, småätande osv var ett måste. Jag gick sakta upp i vikt och fick sluta med mina näringsdrycker (som jag skulle ha 5 om dagen av) efter ett år. Idag så är jag smal ja, men jag är frisk om man säger så. Jag väger några kg under min vikt som jag ska ha men jag ser frisk ut i och med att jag sköter det där mycket bättre än vad jag gjorde förr. Man kan se lite av smalheten på bilden men jag var mycket smalare när det var som värst...så ja, usch säger jag bara det var inte kul. Jag svimmade mycket under den tiden också, läkarna förklarade det på så sätt att min kropp stängde av sig och startade om, typ som en dator. För min energi blev alldeles för låg för att min kropp skulle klara att fungera.
Minns en gång när jag svimmade hemma, hur mamma stod och höll upp mina ben medans hon sa mitt namn, min syster stod bakom mig väldigt orolig och hon svepte till slut upp mig i sina armar och bar mig in till min säng, där hon bäddade ner mig och gav mig en puss på pannan.
Jag har inte gått gymnasium kan jag ju säga direkt, försökt en massa men det var alldeles för mycket runt omkring som hände i mitt liv så jag pallade det inte, har med andra ord ingen utbildning. Det får mig att känna mig oduglig ibland, jag vet att jag är väldigt smart...men för det mesta struntar jag i det, det är inte mitt fel trots allt. Det är bara så som det blev.
Ska skriva en nutid del nu när ni fått massa random hemsk förr fakta om mig. Mycket mer har pågått men vill inte skriva om det...så jag skippar det helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar