Satt ute på balkongen och började stirra på mina ärr på mitt högra ben.
Om dom kan sakta tyna bort och smälta in så bra, så dom inte syns längre
för de som inte vet väl att dom är där...
borde det inte kunna bli så inombords också då?
Det borde väl betyda att mina ärr och sår inombords kan läka helt & hållet också? Eller tillräckligt mycket för att jag ska vinna det här hemska så kallade kriget?
Att jag en dag kan leva mitt liv i harmoni eller tillräckligt för att vara lycklig.
Att jag kan njuta av att vakna upp på morgonen istället för att hata det...
Eller att jag kan vara så glad jag borde vara för vissa saker som jag inte kan nu, för att all sorg, smärta och ångest inom mig tar över det och förstör hela stunden.
Nyckeln till att vinna ett sånt här krig är att tro. Tro på sig själv och tro på att det kommer att bli bra igen. Tillräckligt bra för att känna lycka i varje fall.
Att tro att man kommer klara det, vinna kriget. Man måste tro så mycket.
Jag gillar det engelska ordet faith av en anledning. Jag behöver det i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar