onsdag 17 mars 2010

Titlar är dumma...

Jag har varit hemma ett par timmar men jag var helt slutkörd när jag kom hem så jag kraschlandade i sängen direkt, efter en massa mysiga kanin-pussar så klart.

Många anser att jag inte borde skriva om det i bloggen, att det är för privat. Och till en viss del så är väl det korrekt även om man väljer själv som bloggare hur privat den är i slutändan. Jag har dock bestämt mig för att skita i dessa åsikter och skriva om det. Kanske inte till 100% men uppdatera med det hur det går och så.

Idag så fick jag komma in till psyk-akuten där jag först fick träffa en som släppte in oss, min syster följde med, och vi fick också hänga av oss allt. Blev frågade om vi hade några vapen osv, för allas säkerhet. Sen fick vi sitta i ett väntrum där han tog lite basic uppgifter, frågade lite och så där. Efter jag vet inte hur länge fick vi gå in till en läkare som arbetar där. Jag säger vi för drog med mig syster dit också. Efter ett långt prat om hur det är, har varit och allt möjligt så togs beslutet att en utredning ska göras, om vad det är för fel på mig. Vet inte exakt vad som kommer hända men något kommer att hända, så jag sen kan få rätt hjälp.

Varför har jag då bestämt mig för att vara mer öppen om det igen då?
Jo, för det första mår jag bra av att skriva av mig.
För det andra så är jag väl medveten om hur många som finns där ute som mår allmänt skit på olika sätt. Folk som går igenom samma sak. Folk som vill ta kontakt med psyk men inte vet hur dom ska gå till väga. Så många människor med så mycket ont, och alla står på olika plan av det. Så det är även för att hjälpa dessa människor.
Så dom kan få en inblick i det, relatera och inte känna sig ensam. Även få lite guidning till hur man går till väga med vissa saker inom detta. Jag vet att sånt hjälper mig till en del.

Jag fick även medecin, som ska hjälpa mig att sova.
Ska ta det ikväll och det ska bli så skönt att äntligen få en hel natt med ostörd sömn! Hoppas jag på haha.

I've been home for a few hours but I was exhausted when I finally came home again I took a nap.

A lot of people thinks that writing about this in my blog isn't something I should do, that it's to personally. In one way they're right but in the end it's my blog and I decide how personal it's going to be. So screw them xD ! Maybe not 100% about it but a lot anyway.

The meeting with the doctor went very well today. An investigation is going to start to find out what it is that's wrong with me. I'm going to get a diagnosis with other words, finally. I have no idea how long it will take or how they will work in order to find it out. But I'm glad it's finally happening so that I can get the help I need to make this go away or handle it better at least.

So, why have I decided to write about this?
First of all, it helps me a lot to write it instead of thinking about it all the time.
Secondly, I am well aware of how many people out in the world is living this in different ways. There's so much pain out there in so many people. Not all are on the same level but still, they're in pain. People who don't know how to seek help for it. People who wants to but don't dare to.
So I decided to write about this journey I've started to help them. To know that you are not alone with it. To give them ideas on how to seek help and what to think of, all those things.

I also got medication that will help me sleep.
I'm taking them tonight already and I'm looking forward to a good nights sleep!



Share/Save/Bookmark

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej min underbara vän som jag inte pratat med på dödslänge.
Vilket är tråkigt på många sätt, men säkert varit väldigt nödvändigt på många sätt också.

Tänkte kolla om vi kan ta upp kontakten igen, dvs prata lite oftare?
Jag saknar dig, och jag hoppas att du saknar mig också.

Let me know typ, via mail kanske om du inte orkar msn? Eller twitter. Vilketsom.

<3