When will I get to go home?

Det gick bra på Iris Hadar, jag ska vara där 13.00-15.00 varje dag nu och få lära mig en massa. Tror det kommer hjälpa mig enormt mycket, med att hitta rätt i livet och mig själv dessutom. Imorn så är det Mindfulness på schemat, det ska bli mycket intressant!

Men det som puttar ner mig mest just nu stör min glädje över att ha få börjat på Iris.
Jag funderar, som alltid, när jag egentligen ska få komma hem.
För jag känner mig inte hemma här. När jag kommer "hem" så känner jag att jag kommer hem till mamma och pappa. Varför kan jag inte känna mig hemma här? Har inte gjort på år. Det är smärtsamt och frustrerande att inte få komma hem gång på gång, hela tiden.

Men jag tänker dra mig undan nu. Försöka förstå mig på mammas jävla MP3 spelare som vägrar ta emot musik. Man tycker ju att dom kan lära sig själva nån jävla gång men nej, så är det inte.
Eller åtminstone försöka och misslyckas.

It went great at Iris Hadar, I'm going to be there 2 hours every day from now on and they will teach me/guide me to finding my way in life along with finding myself too. Tomorrow we have our first class in Mindfulness, it's going to be very interesting!

But my happiness over this is pushed into shadows because of what's bothering me the most these days.
I'm thinking, as always, when will I get to go home.
Because I don't feel like home here. When I come "home" it feels like I'm coming to my parents home. Why can't I get to feel like home here? I haven't for so many years. It's so painful and frustrating not to ever get to come home, every single time.

But I'm going to go now. Try to figure out my moms new MP3 player that refuses to accept the music files. One would think they could learn for once, but that's not the case for fucking sake.
Or at least try to learn and fail.

When will I get to go home?