Stab Me Down, Make Me Bleed.

Ibland kan jag bli så otroligt frustrerad så jag får utbrott.
Jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Men jäkligt frustrerad.
Idag ledde till att min näve åkte in i min garderob ett par gånger.
Min högra hand har tagit mycket stryk genom åren. Så mycket
att nu för tiden när den åker in i väggen lämnar det knappt märke.
Jag är inte stolt över det så nej, jag sitter inte och skryter.
För nån vecka sen så hade jag skämts och hållit tyst om det.
Men jag känner bara...Alla vet ju för fan redan att jag håller på att
kämpar med det här igen. Alla vet att jag är mitt i ett äckligt krig.
Så jag tänker inte skämmas. Men jag tänker vara rak i ryggen heller.



Men vi lämnar den delen av dagen och flyger vidare till ett annat.
Jag skickade iväg mina ansökningar till skolan igår. Dom ringde idag.
Frågade lite som var förvirrande och som jag gjorde mer klart för dom.
Sen slutar samtalet med;
"Det ser bra ut det här ! Antagningspapperna dyker upp i mitten av Juli."
Okej tänkte jag och vi la på. Sen en stund efter så ramla myntet ner...

Hon sa antagningspapper. Hon sa inte svar som dom säger när dom inte
vet om man kommit in osv...Så just nu är jag förvirrad och...jag vet inte.
Hon kan ju ha sagt fel eller så säger dom så om papperna oavsett svaret.

Eller är det så att jag faktiskt kom in på kurserna jag faktiskt sökte till ?
Det kan inte stämma. Sista ansökningsdagen är 15 maj så fler ska komma.
Usch, jag är så förvirrad just nu. Sånt här händer inte mig faktiskt, det är nytt.

Stab Me Down, Make Me Bleed.