Verkar som att jag blir ensam och övergiven hela helgen.
Trodde inte jag skulle bli det...Men vet inte varför jag är överraskad.
Jag är van, expert på det vid det här laget. Så jag borde överleva.
Vet inte vad jag ska göra i helgen. Sitta i min ensamhet och ta
sällskap av den enda jag har, Stampe. Titta på film hela dagarna
och rollspela hela nätterna. Jag sover ju inget ändå så varför försöka.
Jag längtar efter Amara just nu för när hon kommer får jag sällskap.
Stampe är bra på sina sätt men man får inget svar precis om man
skulle försöka ha någon diskussion...Jag menar, han är en kanin.
Ingen lust att sy längre. Eller pyssla med annat. Ingen lust att ta mig
ner på stan (utan pengar) eller gå ut på promenad. What's the point.
Jag vill bara gråta just nu, det ligger och trycker i halsgropen...Men jag
ska vara duktig och vänta till det är tomt hemma så ingen ser.
2 kommentarer:
Fin bild <3 Det är synd att inte vi bor närmare, jag är också ensam och övergiven (mest för att jag lyckades förlora de få kompisarna jag hade, precis innan studenten, lyckat!). Hoppas det blir bättre. Vi kan klara oss, eller hur?
Jess: Ja, då kunde vi rädda varandra otroligt mycket <3 Aw, jag är ledsen att höra det tösen :( *kramar* Vi klarar oss, vi får kämpa på tillsammans. Deal?
Skicka en kommentar